Vi på Ecoloop arbetar med systemanalys och livscykelanalys och är överdrivet intresserade av footprints och indikatorer som gör att vi kan följa upp och mäta påverkan på miljön av en vara eller en verksamhet. Särskilt intressanta är footprints för att visa en varas eller verksamhets ”ryggsäck” av miljöpåverkan någon annanstans. Sådana kan fungera som ett pedagogiskt verktyg och förklara för oss hur stor eller liten påverkan en vara eller verksamhet kan ha på en annan plats på planeten. Att kunna åskådliggöra denna typ av ”osynliga” effekter blir allt viktigare när alltmer av det vi konsumerar produceras någon annanstans i den globala ekonomin.
Det finns många bra exempel på footprints, de bästa och mest utvecklade handlar om carbon footprints. Exempelvis har Max restauranger koldioxidmärkt sina hamburgare i flera år. Detta har dels kommunicerats utåt till kunderna och dels har informationen använts för att beräkna deras koldioxidutsläpp, vilket sedan legat till grund för den klimatkompensation som de var tidiga med att genomföra för hela sin verksamhet.
Bild från Max.se
Vattnet och nötterna
Matens pris lyfte för ett par år sedan i sitt program – lyssna här – frågan om hur mycket vatten vi konsumerar med de mandlar och nötter vi köper och äter, man gjorde intressanta reportage både från Kalifornien i USA, ”världens mandelbod” där de flesta av alla mandlar i världen odlas, och från Uzbekistan där man småskaligt odlade KRAV- och Fairtrade-märkta nötter för export. Programmet visade på ett bra sätt det ohållbara i de extremt stora vattenuttag för odling som sker i områden i världen som idag har stor vattenbrist. Man lyfter också på sin hemsida fram exempel på vattenfotavtryck för en rad olika livsmedel. Se grafik nedan från Sveriges Radio, klicka på bilden för att komma till deras hemsida.
Bild från SR.se
Vad är water footprints?
Vattenfotavtryck är något som diskuteras allt oftare och som funnits ganska länge. Konceptet introducerades initialt som ”Virtual water” av John Anthony Allan som också fick Stockholm Water Prize för detta 2008. Det utvecklades vidare till en modell för ”Water footprints” av bland andra Hoekstra et al. redan 2002. Det finns numera till och med en egen ISO-standard för hur man ska räkna. Man räknar ihop den sammanlagda mängd ”blått vatten” det vill säga grund- eller ytvatten, den mängd ”grönt vatten” det vill säga det regnvatten som faller på den mark som behövs för att producera varan/grödorna samt ”grått vatten” som är den mängd vatten som sammantaget smutsats ner eller förorenats i samband med odling, framställning, produktion och transport av varan.
Vad säger egentligen vattenfotavtrycket?
Detta kan bli väldigt stora volymer vatten som ni ser i grafiken ovan. Till exempel kan 1 kg nötkött beräknas kräva 15 000 liter för produktion, transport och distribution till butik, medan till exempel 1 kg kyckling ”bara” kräver drygt 4 000 liter.
Frågan uppstår då, ska jag därför köpa och äta kyckling istället för nötkött?
Svaret på detta blir ju direkt inte särskilt lätt, vilket också är kärnan i kritiken mot water footprints. Om de till synes exakta kvantitativa beräkningarnas pekar på ett verkligt miljöproblem är inte självklart. Hur stort problemet är beror ju huvudsakligen på var i världen vattnet används eller förorenas och vilken sorts vatten det är – det vill säga blått/grönt/grått. För de flesta livsmedel (här är i och för sig nötter och mandlar ett undantag) beräknas det mesta av vattnet som ingår i vattenfotavtrycket komma från regnvatten, för nötköttet i grafiken ovan cirka 94% och för kycklingen 82%. Nötköttet kräver 4% av 15 000 liter det vill säga 600 liter blått vatten (= yt- och grundvatten som människor lätt kan använda till dricksvatten och eller bevattning) medan kycklingen kräver 7% av 4 300 liter det vill säga cirka 300 liter. Kycklingen är då fortfarande ”lite bättre” men den förorenar samtidigt i snitt cirka tre gånger så mycket vatten som nötköttet. Ni märker, så fort vi tittar närmare på siffrorna blir det minst sagt svårtolkat och då har jag inte ens taget med var i världen produktionen sker…
Hur kan arbetet med water footprints utvecklas?
Ecoloop har gjort water footprints åt ICA och jämfört svensk och irländsk köttfärs. Studien är från 2010 och visar att vattenfotavtrycket är cirka 14 500 liter/kg och 16 500 liter/kg för svensk respektive irländsk nötfärs. Den största delen av detta är så kallat ”grönt vatten”, det vill säga nederbörd på åkermark som behövs för att producera foder. De största riskerna kopplade till vatten och köttfärsens produktion handlade bland annat om hög grundvattenanvändning i några länder som producerade delar av det kraftfoder som gavs till de irländska korna.
Det poängteras i studien att metoden i sig innebär resultat som är svåra att bedöma vad gäller huruvida vattenanvändningen, till skillnad från exempelvis koldioxidutsläpp, innebär en negativ miljöpåverkan i form av exempelvis resursförbrukning eller utsläpp av miljöskadliga ämnen. Dock menas att verktyget ger möjlighet att öka medvetenheten om den egna verksamhetens miljöpåverkan, och rekommendationer till ICA baserat på studien var att utveckla arbetet med vattenfotavtryck genom att:
- välja ut vanliga och populära livsmedel och jämföra olika leverantörer mot varandra
- fokusera på produkter som generellt har stora vattenfotavtryck
- arbeta utifrån livsmedlens ursprung och fokusera på de som produceras i länder där vattenresurserna är knappa
- kartlägga hela verksamheten genom att analysera vattenfotavtrycket i alla länder som ICA importerar från, detta för att tydliggöra till vilken grad ICA:s verksamhet är beroende av andra länders vattenresurser.
Water footprints – bra eller dålig grej?
Många personer är med viss rätt kritiska till hur water footprints används och kommuniceras idag. Bra exempel på kritiken och lite beräkningar finns i detta inlägg på Trädgården Jorden – för övrigt en mycket bra blogg om mat, lantbruk och miljö.
Det finns som jag ser några generella problem med footprints och då särskilt water footprints:
- den regionala aspekten – 100 liter blått vatten i Uzbekistan är kanske mycket viktigare än 10 000 liter grönt vatten som årligen regnar ner på den svenska Östgötaslätten
- dataosäkerheten – av förklarliga skäl är den stor i många beräkningar, de generella nyckeltal som till exempel återges av Sveriges Radio ovan måste ses som grova schabloner
- systemavgränsning – räknar vi på samma sätt i olika länder och i olika skalor? Även om vi utgår från ISO-standarden så är risken stor att vi inte använder likadana underlagsdata eller gör samma antaganden
- bedömning av effekterna – även om fotavtrycket är detsamma beräknat i liter så kommer konsekvenserna för människor, miljö och ekonomi att kunna variera stort
- användbarhet för företag och policymakers – om beräkningarna är osäkra och varierar så blir det svårt att styra utifrån / använda som indikator, detsamma gäller för bedömningen om varan/produkten verkligen orsakar några större problem eller inte
- användbarhet för konsumenten – är den totala summan i liter vatten det avgörande, eller hur mycket blått vatten eller hur mycket grått vatten som använts? Vi tittar ju ofta bara på ett footprint i taget. Vad gör du som konsument om en vara har lågt carbon footprint men högt water footprint? Blir du verkligen hjälpt där du står bland butikshyllorna?
Så vad tycker jag?
Min slutsats är att water footprints är ett mycket intressant pedagogiskt verktyg som kan illustrera just ”ryggsäcken” av negativa effekter som varor producerade långt bort har på människors livssituation eller på miljön.
MEN jag är starkt kritisk till att så många, ofta väl insatta personer, helt okritiskt använder dessa i många fall schablonartade beräkningar som underlag för att diskutera storleken på vattenproblemen i Sverige och världen. Jag tycker att Matens pris och Sveriges Radio kunde ha lagt lite mer kraft och energi på detta, särskilt som man vinnlagt sig med att göra än mer pedagogiska beräkningar kring hur mycket duschvatten en kopp kaffe, ett glas vin, lite olivolja etc. skulle motsvara.
Min åsikt är att dessa jämförelser är helt ovidkommande! Ska man presentera vattenfotavtrycket får man bemöda sig att ta fram fakta om den lokala påverkan vid produktionen på motsvarande sätt som man gjort för mandlarna och nötterna i programmet.
Men, vad är alternativet då?
Om inte vattenfotavtryck är så enkelt så tycker jag det finns minst ett intressant och också väl testat verktyg för att bedöma effekterna på vatten, Water Risk Filter som har utvecklats av WWF International och det finns tusentals case gjorda runtom i världen. Med detta relativt enkla verktyg kan ett företag eller till och med en finansiell aktör göra en relativt bra bedömning om hur stor risk det är att ens vara eller tjänst medför större risk för vattenhushållningen eller vattenkvaliteten på andra ställen i världen. Så kolla in och lär dig mer om Water Risk Filter!
/ Mats Johansson, Ecoloop
Mats Johansson arbetar sedan mer än 20 år med att få saker att hända genom att driva
utvecklingsarbete och initiera projekt med huvudsaklig inriktning på vatten, VA och naturresurser.
Han är systemekolog och arbetar sedan 2009 på Ecoloop där han också är partner.
Ecoloopbloggen 