Vad har elektrifierade entreprenadmaskiner med mina matrester att göra? Allt! Eller en hel del, åtminstone.

Vad har elektrifierade entreprenadmaskiner med mina matrester att göra? Allt! Eller en hel del, åtminstone.
Jag har bloggat om skyddet av jordbruksmark i planeringen tidigare, det kan du läsa här. Produktiv jordbruksmark som bara producerar mat och inte har stora naturvärden värderas ofta lågt både i jämförelse med exploateringsintresset och jämfört med naturintresset. Det har varit något av en bortglömd resurs. Givetvis är det inte bara jag som uppmärksammat detta och de senaste åren har frågan lyfts på flera håll.
Regeringen har publicerat en lagrådsremiss med förslag på ändringar i avfallslagstiftningen (kan läsas här). Förslaget innebär bland annat en del ändringar i definitionen av biprodukt (miljöbalken 15:1). Regeringen skriver själva att förslaget bör göra att avfall i större utsträckning ska kunna klassas som biprodukt och därmed bli lättare att använda. Utmärkt bra som grundprincip! Idag blir många tunga ton överskottsmassor från bygg- och anläggningsprojekt per automatik avfall även om de ofta har samma egenskaper som material från täkter. Detta fyller upp våra deponier, orsakar långa transporter och tvingar fram nya täkter. En mer cirkulär hantering skulle ge vinster både för miljön och samhällets plånbok, vilket visats i flera utredningar (https://www.optimass.se ).
Jag får skamset erkänna: i somras flög jag. Långt. Riktigt långt.
Skam löser inga miljöproblem och klimatkompensation kan ju åtminstone inte göra saken värre, så det vill jag göra. Då måste man veta hur mycket CO2 som ska kompenseras. Det klarar jag inte av att beräkna själv.
En av miljöbalkens mer tandlösa paragrafer, 3 kapitlet 4 §, kanske håller på att gaska upp sig till och med mot så starka krafter som den kommunala detaljplanen – oväntat nog med den kommunala översiktsplanen som vapen.
Bildkälla: Pixabay.com/Broin
Idag (19/6) debatterar riksdagen den nationella livsmedelsstrategin. I propositionen, som kom för ett tag sedan, finns det övergripande målet att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, både ekologiskt och konventionellt. I målet Konsument och marknad vill regeringen att konsumenterna ska kunna göra medvetna val, av till exempel ekologiskt och närproducerat. Arealen ekologisk odling ska öka till 30 % från dagens cirka 18 %. Jag ger mig inte in i debatten om ekologiskt kontra konventionellt, men eftersom ekologiskt ger sämre avkastning per hektar innebär det att det behövs mer jordbruksmark, åtminstone inte mindre. Och närproducerat måste ju vara nära där de flesta bor, det vill säga nära våra storstadsområden.
Konventionellt eller ekologiskt? För oss som inte är bönder verkar det gå en djup vallgrav mellan dessa båda läger där båda hävdar att deras metod är den mest miljövänliga och hållbara. Båda lägren kan visa upp data som stöder deras sak. Tyvärr mäter de ofta olika parametrar, vilket gör jämförelsen svår. När matfrågan är hetare än på länge blir denna fråga viktigare än någonsin att reda ut.