Jag har bloggat om skyddet av jordbruksmark i planeringen tidigare, det kan du läsa här. Produktiv jordbruksmark som bara producerar mat och inte har stora naturvärden värderas ofta lågt både i jämförelse med exploateringsintresset och jämfört med naturintresset. Det har varit något av en bortglömd resurs. Givetvis är det inte bara jag som uppmärksammat detta och de senaste åren har frågan lyfts på flera håll.
En av miljöbalkens mer tandlösa paragrafer, 3 kapitlet 4 §, kanske håller på att gaska upp sig till och med mot så starka krafter som den kommunala detaljplanen – oväntat nog med den kommunala översiktsplanen som vapen.
Bildkälla: Pixabay.com/Broin
Idag (19/6) debatterar riksdagen den nationella livsmedelsstrategin. I propositionen, som kom för ett tag sedan, finns det övergripande målet att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, både ekologiskt och konventionellt. I målet Konsument och marknad vill regeringen att konsumenterna ska kunna göra medvetna val, av till exempel ekologiskt och närproducerat. Arealen ekologisk odling ska öka till 30 % från dagens cirka 18 %. Jag ger mig inte in i debatten om ekologiskt kontra konventionellt, men eftersom ekologiskt ger sämre avkastning per hektar innebär det att det behövs mer jordbruksmark, åtminstone inte mindre. Och närproducerat måste ju vara nära där de flesta bor, det vill säga nära våra storstadsområden.
Ecoloopbloggen 