Transportsektorn står för en tredjedel av inrikes växthusgasutsläpp i Sverige, och därtill belastas vårt klimatkonto från utrikes transporter som inte är inräknade i statistiken. Därför borde klimatomställning av transportsektorn vara prio ett i transportpolitiken. Klimatvänliga transporter är dock varken tekniskt eller ekonomiskt enkla att få till. Detta framgick bland annat på seminariet som det maritima kompetenscentret Lighthouse och Maritima Klustret i Västsverige anordnade i slutet av augusti med rubriken ”Fartyg på el – en kraft att räkna med?”.
Bildkälla: Pixabay.com/annpwls
Elektrifiering är väldigt omtalad just nu och målas upp som den stora lösningen som kommer att rädda klimatet, ”AB Sveriges” internationella konkurrenskraft – och folkhälsan på köpet. Det låter ju perfekt, och då är det bara att göra? Budskapet från seminariet var lite tveksamt: ”Det beror på”.
Eldrift på fartyg lämpar sig bäst när transportsträckan är relativt kort, fartyget ligger i hamn tillräckligt länge för att hinna laddas mellan transporterna, där elnätet har tillräckligt med kapacitet och investeringar på laddningsinfrastruktur och drivlinan är ekonomiskt överkomliga. Oftast är det lättast att komma fram till en fungerande lösning när man bygger helt nya fartyg istället för att bygga om gamla. Potentiella användningsområden spås vara färjor för lokaltrafik, isbrytare, inlandsfartyg och närsjöfart.
Fördelar som elektrifieringen kan resultera i är tunga. Elfartyg ger inga omedelbara utsläpp och kan därför med fördel användas i känsliga miljöer som tätbebyggda städer. Elmotorer är även tysta och energieffektiva. När man tittar på elfartygens miljöprestanda i livscykelperspektiv, är bilden inte lika enkel. Att producera elektriska drivlinor kan ge högre utsläpp än tillverkning av konventionella drivlinor. Tillverkning av batterier kräver vissa metaller som litium, kobolt och nickel som är olika problematiska ur hållbarhetsperspektiv, och man har inte kommit väldigt långt med återvinning av batterierna. Dessutom är skillnaderna mellan el och el stora och val av elmix kan kasta kalkylerna omkull. På kort sikt kan även tillgången till förnybar el vara begränsad.
Utvecklingen av batteriteknik och elektriska drivlinor går snabbt, men kapacitetsstarka batterier för fartyg är ingenting som ligger på hyllan och väntar på köpare. Den tekniska mognadsgraden är fortfarande på pilotnivån och ett rederi eller en transportköpare som vill satsa på eldrift får fortfarande bära en hel del tekniska och ekonomiska risker jämfört med vid val av konventionella lösningar. Om man förenklar något så är elfartyg dyra att investera i men billiga i drift, både när det gäller elnotan och underhållskostnader.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det trots alla tekniska utmaningar och ekonomiska tvivel finns potential – när förutsättningarna är rätta. Helelektriska fartyg passar mest för väldigt korta sträckor, och det spås att olika former av hybriddrift kommer att vara den huvudsakliga utvecklingstrenden i den närmaste framtiden. Ecoloop jobbar mycket med transporter av massor, och för dessa finns inga färdiga el- eller hybridfartyg ute på marknaden. Då krävs det ganska mycket innovationsvilja, investeringsförmåga och mod från alla inblandade för att initiera och implementera ellösningar för den där typen av transporter.
/ Maria Mustonen, Ecoloop
Maria Mustonen är sociolog och logistiker. Hon arbetar sedan 2015 på Ecoloop med forskning och utveckling inom godstransportfrågor med särskilt fokus på miljöförbättringar.
Ecoloopbloggen 