En av miljöbalkens mer tandlösa paragrafer, 3 kapitlet 4 §, kanske håller på att gaska upp sig till och med mot så starka krafter som den kommunala detaljplanen – oväntat nog med den kommunala översiktsplanen som vapen.
Bildkälla: Pixabay.com/Broin
Miljöbalken 3:4 gäller skyddet av jordbruksmark och säger att brukningsvärd jordbruksmark får användas för annat än jordbruk bara om det görs för att lösa ett väsentligt samhällsintresse som inte går att lösa på någon annan plats. Kommunala planerare har ofta inte riktigt vetat hur de ska väga jordbruksmarken mot andra intressen vilket fått till följd att hus och vägar gärna har byggts där det ”bara är åkermark” (läs till exempel Jordbruksverkets rapport). Platt och bra och man slipper spränga. Om man vill få tips om vad väsentligt samhällsintresse är kan man läsa i i proposition 1985/86:3, sid 53 .
Men detta verkar vara på väg att ändra sig. Som jag skrivit tidigare i blogginlägg har miljööverdomstolen stoppat bostadsbebyggelse på jordbruksmark med hänvisning till att det inte varit tillräckligt starkt samhällsintresse. En nyare dom från Svea Hovrätt (Mål nr P 4848-16) dömer på ett liknande sätt mot en fastighetsägare som ville bygga tre enbostadshus på åkermark i Örnsköldsvik. Intressant här är att domstolen betraktar marken som brukningsvärd trots att ägaren anmält att jordbruksproduktionen ska avslutas och länsstyrelsen bedömer att marken inte behövs för jordbruksproduktion. Domstolen tänker dock längre och skriver ”Om marken bedöms vara väl lämpad för jordbruksproduktion, saknar det därför betydelse för bedömningen av om marken är brukningsvärd att marken för närvarande inte behövs för livsmedelsförsörjningen.” Med andra ord; den kan ju behövas i framtiden. Domstolen pekar också på att översiktsplanen lyfter fram värdet av jordbruksmark särskilt i närheten av centralorten.
Men ett hus här och där; vad är det jämfört med stora detaljplaneområden som flyter ut över jordbruksmarken som en steril trolldeg? Där finns det en ännu mer intressant dom, P 1188-17. Svedala kommun antog en detaljplan på jordbruksmark. Kommunens konsult tyckte inte att marken var av riktigt så hög klass som länsstyrelsen hade bedömt. Mark- och miljööverdomstolen tyckte att detta var hårklyverier och slog fast att marken var brukningsvärd hur som helst. Även här lutar sig domstolen på kommunens översiktsplan som säger att jordbruket ska prioriteras och där det aktuella detaljplaneområdet inte är utpekat som utbyggnadsområde.
Det som skrivs i översiktsplanen är alltså inte bara vackra ord och visioner, den styr också planeringen väldigt konkret.
/ Tobias Robinson
Tobias Robinson har över 20 års erfarenhet från miljöarbete inom samhällsbyggnad. Han är geovetare och har arbetat med allt från förorenade områden och miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige till erosionsteknik i Lesotho. Tobias är sedan december 2016 anställd på Ecoloop där han arbetar med hållbar stadsutveckling och resurshantering.
Ecoloopbloggen 