Idag (19/6) debatterar riksdagen den nationella livsmedelsstrategin. I propositionen, som kom för ett tag sedan, finns det övergripande målet att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, både ekologiskt och konventionellt. I målet Konsument och marknad vill regeringen att konsumenterna ska kunna göra medvetna val, av till exempel ekologiskt och närproducerat. Arealen ekologisk odling ska öka till 30 % från dagens cirka 18 %. Jag ger mig inte in i debatten om ekologiskt kontra konventionellt, men eftersom ekologiskt ger sämre avkastning per hektar innebär det att det behövs mer jordbruksmark, åtminstone inte mindre. Och närproducerat måste ju vara nära där de flesta bor, det vill säga nära våra storstadsområden.
Bildkälla: Pixabay.com/Pexels
Extra glädjande då att regeringen också skriver att den fysiska planeringen ska ta hänsyn till jordbruksproduktionen. Tråkigt däremot att verkligheten är en annan. Jordbruksverket kan konstatera att exploateringen av jordbruksmark tuffar på i ungefär samma takt som tidigare; cirka 3000 hektar per år, mest i Skåne och mest för att bygga bostäder, se Jordbruksverkets rapport. Regeringen och Jordbruksverket är alltså överens om att jordbruksmark är värdefull. Jordbruksverket har till och med fått anställa en person som ska arbeta med just denna fråga. Jordbruksverket samarbetar i detta bland annat med Boverket, den myndighet som man skulle kunna tro bara har ökat bostadsbyggande för ögonen. I Boverkets vision för Sverige 2025 ser man i kristallkulan att det finns en nationell strategi för att bevara jordbruksmark och att miljöbalken 3:4 tillämpas fullt ut. Visionen är från 2012 och kanske har den äntligen gjort ett verkligt intryck i rikspolitiken.
Om nu alla dessa centrala myndigheter och deras uppdragsgivare är överens, hur kommer det sig då att det fortsatt byggs på jordbruksmark, särskilt på den allra bästa (läs: Skåne)? Jo, det beror på att det är kommunerna som planerar markanvändningen. De kommunala tjänstemännen och politikerna har många hänsyn att ta och studier visar att de inte riktigt vet hur de ska hantera jordbruksmarken, läs mer här och här. Är det logiskt att jordbruksmarken, som är av nationell betydelse enligt miljöbalken, ska planeras på den kommunala nivån? Inte vet jag, men detta kan komma att ändras. I handlingsplanen för livsmedelsstrategin ingår att Riksintresseutredningens förslag till skärpning i PBL ska beredas. Skärpningen innebär att länsstyrelsen ska får rätt att överpröva en detaljplan som inte tar hänsyn till jordbruksmark och påminner miljömålsberedningens förslag från 2014 som jag har skrivit om tidigare.
Ska vi då inte bygga bostäder? Jo, det ska vi för de behövs. Men vi ska inte välja att bygga dem på jordbruksmark för att vi tror att jordbruk inte har något värde. Och det förstår säkert våra kloka riksdagsledamöter.
Tobias Robinson har över 20 års erfarenhet från miljöarbete inom samhällsbyggnad. Han är geovetare och har arbetat med allt från förorenade områden och miljökonsekvensbeskrivningar i Sverige till erosionsteknik i Lesotho. Tobias är sedan december 2016 anställd på Ecoloop där han arbetar med hållbar stadsutveckling och resurshantering.
Ecoloopbloggen 